Hej på er!

Hoppas ni haft en bra dag, det har iallafall jag.

Tänkte skriva lite om panik ångest och depression då det är ett rätt så viktigt ämne för mig. Jag själv har en mindre typ av panik ångest som bara blir större och större. Det började lite smått när jag började jobba på byvägen 30 i Idre. Jag började känna mig stressad för varje dag som gick och tillslut lev de så mycket att jag slutade (detta är inte enda anledningen utan det finns fler). Så fort det kom nya kunder som jag visste att de här kunderna måste jag prata med så tog de emot någonstanns inuti mig och jag ville bara därifrån. Det var redan här jag kände att något inte stämmer. Det blev som sagt värre och värre och jag valde att säga upp mig efter mycket om och men. Sen började skolan och allt blev värre. Det var nya elever (1:or såklart) som man aldrig sett förrut och dem var MÅNGA! skojjar inte. dem  är överallt och jag får typ panik och skakningar när jag är påväg till skolan och det känns precis som jag ska svimma. Nu har vi gått i skolan i 3 veckor och det är inte bättre än. Jag känner fortfarande samma men 100 gånger värre och jag vet inte hur jag ska göra för att få bort det. Det finns en lärare på skolan som har gått i genom precis samma sak och hon förstår precis mig. Hon försöker hjälpa mig så gått det går och jag skulle aldrig klara det utan henne. Hon är verkligen ett stöd för mig <3 

  Efter att panik ångesten sakta började komma fram så började jag må sämre. Jag hade/har ingen ork att gå till skolan. Jag känner mig trött dagligen, sover knappt på nätterna och äter inte alls lika mycket som jag gjorde förrut. Mina vänner får nästan tvinga i mig mat för att jag ska äta. När jag väl äter så äter jag knappt någonting alls. Känner inte av att jag är hungrig längre som på samma sätt som förrut och därför äter jag inte lika ofta. Här kommer även skolan in i bilden också. Jag är trött i skolan och mår dåligt när jag är där. Jag har inte orken kvar men försöker så gått jag kan. Jag kanske ser glad ut på utsidan men på insidan är jag bara ledsen och orken har tagit semester. 

  Känner att detta bara blev som en enda stor röra typ men jag kände att jag ville skriva av mig lite om hur mitt liv är just nu. Blir det inte bättre så har vi ju en kurator på skolan och annars sykiatrin som man kan vända sig till men vill låta tiden få avgöra hur jag ska göra. blir det inte bättre så får jag väl söka hjälp. Men tänkte avrunda inlägget här nu så skriver jag igen imorgon. 

  God natt på er mina vänner <3